.

Jag har inte läst din minnessida på ett bra tag nu, men förut gick jag faktiskt in och läste, det är jobbigt och det gick inte att hålla tillbaka tårarna. Jag satt och stortjöt rättare sagt! För en vecka sen var det den 7:e och då var det alltså tre år sen du gick bort. 3 år sen Robin kom ner springandes till mitt rum och sa att du blivit påkörd av ett tåg. 3 år sen jag fick reda på att ditt hjärta stannade. 3 år!? Tiden bara rinner iväg, och jag har knappt fortfarande inte fattat att du faktiskt är borta.

Den 20:e december 2008 var jag och hjälpte till i kristinehamn där det var cup. Timmys minne cup! Jag ställde så gärna upp med det, både för timmys skull och familjens.. Det var en obehaglig känsla att stå där och att det var ett minne för dig, det rös i mig. Du skulle ju varit där Timmy och spelat boll som alla andra.. Men vi minns dig Timmy, och jag är glad att jag lärde känna dig. Jag saknar dig, alla saknar dig! Men vi vet att du har det så bra där du är nu!